Dejten med Frida var lövly. Anttila var skönt säker. Hade inte hört något innan så jag hade inga förväntningar. När han börja sjunga om västra frölunda var jag hooked. Kanske hemlängtan. Kanske publikfrieri. Gött var det i alla fall.
Minus till kassatjejen som vägra släppa in oss. Sen kom någon och vifta med sitt trollspö och vips gick det jäääääätte bra och vi va väääääldigt välkomna. Usch!
Plus till ljudtekninkerna. Såg inte ut som dom njöt direkt. Men slickt skruvat va det.
Gånger tusen till bullmamma nr 1 som bjöd på chiliconcarne och dunder guaccamole. Ska fria snart tror jag.
/Sully
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar