Har youtubat The X-factor hela morgonen. Simon och hans producenter har verkligen lyckats. Särskilt när det kommer till lipsillar som mig.
Först entrar osäkra tonåringar alt. avslagna damer i blommig klänning eller lätt överviktiga fabriksarbetare scenen. Juryn blänger, publikens viskningar och förutfattade meningar brummar. Inszoom på ljudteknikerns hand när han höjer left och right på mixerbordet.
Sången. Det är bra. Oftast. Det är jävligt bra.
Kameran sveper över anhörigas tårfyllda ansikten. Någon i juryn ställer sig upp och sträcker händerna i vädret.
Framträdandet är över. Publiken är hysterisk. I belive i can fly med R-kelly går i gång. Juryn säger saker som "I would never expected that from you" "Amazing" "A star is born".
Man röstar och givetvis är det 4 YES! En closeup på tonåringen, damen, fabriksarbetaren. Alla ljublar och simon avslutar med att säga "I really liked that, he/she is reeaalyy good!"
A sen sitter jag där. Rödgråten och vet inte riktigt varför. Va det verkligen såå bra? Gråt bra alltså. Nej! Men ändå sitter jag där och snyftar.
Anyways.
Va på Tingsek i fredags och El perro del mar i torsdags. Båda var sjukt bra. Tingsek har förmodligen en av sveriges mest underskattade röster.
Sarah hade äckligt feta reverb. Avundsjuk. Vill också ha egen ljudtekninker.
